Jeanette *

Är det verkligen sant?! Är jag klar med hemtentan? Jag sitter här och scrollar upp och ned bland mina tio skrivna sidor i ett försök o se om det är på riktigt. Har jag verkligen skrivit det där? Det låter flummigt, akademiskt och nästan lite smart. Jag har för första gången producerat en argumentation jag är nöjd med! Det måste ju vara sant. Trots trötthet, sockerkickar, läkemedel, äckliga stressfinnar och chokladabstinens så har jag gjort det. Eller är det nu man ska säga "tack vare" ovanstående så har jag gjort det?

Även om den har varit som en stor varig böld på arslet (ursäkta, men efter helvetet den har utsatt mig för förtjänar den förjävliga smeknamn), så kommer nog den jobbigaste biten nu. Jag måste släppa den. Jag har sådana problem att släppa texter ifrån mig, komplex är ett faktum.

Men efter att den skickats in kommer väntan. Inte väntan som i att vänta på spårvagnen eller på din tur i kön, utan väntan. Den eviga väntan på beslutet. Det beslut som beslutar det stora beslutet om man är godkänd, eller underkänd. UUUHHHUUU! Det är värre än en skräckfilm detta! Rinnande handsvett så fort man kollar eller nämner mailen, ännu fler stressfinnar och klyvna hårtoppar. Ja, och det är bara början. Det är inga klenisar som läser på Universitet kan jag säga! Åh nej, här gäller nerver av stål, uttålighet och mod. Och för min del sket dig sig, ja, där uppe någonstans... :P