Slut!

Äntligen blev det sagt! Även om det var jag som fick säga det rätt ut... Men nu är det slut i alla fall, så det kan väl knappast vara några frågor på det?

Jag är glad att det inte blev ett magplask igen, utan att det blev en relativt smidig övergång (iaf för mig). Men det har också att göra med alla underbara vänner (två bör känna sig extra träffade) som stöttat mig och att jag är säker på vem JAG är. Det kommer säkert komma stunder då jag saknar det som var, men tanken har hela tiden varit att gå framåt; inte bakåt. Nu är det hög tid att visa det!

Jag är tacksam för alla fina minnen Niklas och jag har tillsammans och jag hoppas att båda kan minnas tillbaka och se något positivt i det. För hat kommer man inte speciellt långt med, även om det är en skön försvarsmekanism som nyttjats allt för många gånger.

Vad som kommer hända nu återstår att se, men hur det än går så är jag säker på att det kommer sluta bra :) På det viset är jag en obotlig optimist, lyckliga slut finner vi alla till sist...

Avslutningsvis vill jag bara säga att jag mår bra, förvånadsvärt bra; men jag vill må bättre!

Och som min käre bror sa; "

"Man ska röra på sig medens alla andra står still", och det är precis vad jag har gjort den senaste veckan, och vad jag kommer att göra framöver...




/Hon som hatar klyschor, men som använder dem i alla fall, i hopp om att det är vad allmänheten vill/behöver höra!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0