Jag har kommit fram till...

...att jag och Niklas gör bäst i att inte vara ifrån varandra. Det slutar bara med att vi blir sura o tjuriga, även om Niklas aldrig blir sur/tjurig egentligen så känns det bättre o säga "vi" istället för "jag" :P För när vi är ifrån varandra pratar vi knappt, om inte jag ringer o terroriserar honom hela tiden. Grabben hatar ju att prata i telefon! Det stör mig, men vad ska man göra? Kan ju inte tvinga stackarn mer än nödvändigt.
    Idag har jag bara ringt honom 5 gånger, typ.. Känns lite småtaskigt, men jag saknar honom :( Får inte träffa killen förens på tisdag kväll, eller eventuellt onsdag. Tror det är det längsta vi har varit ifrån varandra hittills.. Jag borde som sagt inte klaga, men har man vant sig med att se honom var och varannan dag så blir det ju så! Börjar fundera över hur det kommer gå när jag ska jobba i Sälen, då kan det ju dröja en månad eller två. Men det gick när jag hade ett distansförhållande, så det borde gå nu med. Tänk positivt!


Kommentarer
Postat av: Anonym

Tänk på helgen i Sthlm så känns det mycket bättre! ;D

2008-10-12 @ 21:08:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0