Fake it till you make it
Ovanstående fras är något som vi matats med länge på min utbildning. Jag antar att det är deras sätt att försöka ge oss lite mer självförtroende och driv att själva ta oss framåt och ta oss an nya utmaningar. Eftersom jag nu kan säga att jag rör mig inom/bidrar till media- och kulturbranschen (iiiih va coolt!), så kan jag nästan konstatera att det faktiskt är så de flesta gör, och att det är så det ser ut. They aaaaall fake it ;)
MEN, vad de (som i lärare) listigt utelämnat är följande hake: hur många gånger behöver man misslyckas innan man lyckas? Jag menar, just cause you fake it, betyder det inte att man lyckas på en gång. Det heter ju trots allt " till you make it".
Jag känner mig blåst. Inte blåst som i korkad, utan som i "snuvad på konfekten" snarare. Det är lite som att vara tillbaka på ruta ett, självförtroendet sprack som en ballong, pang! Nu besitter man inte "den magiska formeln till framgång" längre, nu är jag tillbaka bland alla andra myror på jorden känns det som.
Riktigt taskmörtigt att hjärntvätta oss med sådant och sen utelämna det väsentliga: alla de misstag vi faktiskt kommer att göra! Det kommer inte vara ett misstag, utan MÅNGA!
Men, många men här, MEN hur kan man verkligen lyckas om man inte misslyckas lite först? Jag skulle kunna spinna vidare på detta i all oändlighet, men jag hoppas att min poäng kom fram.
Jag känner mig blåst.
