Dags att börja läsa
Host, snörvel, gurgel och prosit! Förkylning, rond två: ding ding ding! Jag skyller allt på Tim, som vanligt. Han fick alla mina gamla baciller, lät dom festa hos honom, och nu är dom tillbaka hos mig igen; bakis och jävliga.
Men stackars Tim har det nog än värre med feber och slem överallt; medans jag "bara" fick en täpp näsa, lite hosta och uppretade halsmandlar. Det känns som om jag har svalt en muffin som fastnat i halsen, och så har den blivit sådär blöt och kleggig. Underbart.
Dock har jag överlevt förkylningar förr, så det är bara att gilla läget, ta det piano och ha lite tålamod. Tills vidare får jag dricka mycket varmt te, mysa i gosiga kläder och kura ihop mig i soffan med duntäcket (oh yes, det är framtaget redan!) och läsa en bok.
Jag kan erkänna att jag aldrig har varit någon "bokmal", trots mina plugghästfasoner. Jag har i stort sett bara läst de böcker vi varit tvugna att läsa i skolan. Okej nu ljög jag. Förlåt mig. MEN jag har läst en jävla massa baksidor, sammanfattningar och recensioner! Jag läste dock en deckarserie á 300 sidor per bok för ett par år sedan, och den serien älskade jag verkligen! Men när bok nummer 16 kom, kände jag att suget försvann.
Sen dess har jag inte hittat något som fallit mig i smaken. Jag har påbörjat massor av böcker, men ledsnat ganska fort på grund av alla anledningar jag kunnat ljuga ihop just då. Visserligen läste jag ut en hel bok förra året, när jag skrev en hemtenta. Men den boken var så himla dålig på alla plan och nivårer så jag gjorde det till mitt syfte att helt enkelt strimla boken och författaren sönder och samman. Kul hobby det där.
Jag tror mitt problem är att jag inte kan släppa "verkligheten" och helt sugas in i boken längre. Efter ett par sidor börjar jag skruva på mig och hoppas att bokfan ska ta slut någon gång. Jag tänker på allt utom berättelsen i boken, och plötsligt är jag mer intresserad av författaren bakom än om karaktärerna i boken. Jag är kritisk och ifrågasättande och väldigt dömmande (tack KSM för de egenskaperna), och jag kan verkligen inte släppa taget.
Är jag en produkt av det postmoderna informationsamhället? Är 140 tecken på Twitter allt jag förmår att läsa numera? Allt ska gå i ett sådant rasande tempo och tålamod är plötsligt en antik egenskap som slutat existera.
Jag vägrar! Fy tusan så hemskt! Jag vill inte, vill INTE.
Med det sagt ser jag fram emot morgondagen då jag och min uppsatskompis Emma ska träffas på biblioteket och leta litteratur. På sådana ställen kan jag spendera timmar och bara gå omkring. Bläddra lite här, skumläsa lite här. Kika, leta och hitta. Så åt fanders med Twittertrådar, blogginlägg, hashtags och allt det andra. Här ska hittas bra böcker!
Mitt påbörjade projekt, 580 sidor cirka. Tummen upp! Är just nu på sida 17, det har hittills tagit mig en vecka att komma så långt. Men jag kämpar på :)
Men stackars Tim har det nog än värre med feber och slem överallt; medans jag "bara" fick en täpp näsa, lite hosta och uppretade halsmandlar. Det känns som om jag har svalt en muffin som fastnat i halsen, och så har den blivit sådär blöt och kleggig. Underbart.
Dock har jag överlevt förkylningar förr, så det är bara att gilla läget, ta det piano och ha lite tålamod. Tills vidare får jag dricka mycket varmt te, mysa i gosiga kläder och kura ihop mig i soffan med duntäcket (oh yes, det är framtaget redan!) och läsa en bok.
Jag kan erkänna att jag aldrig har varit någon "bokmal", trots mina plugghästfasoner. Jag har i stort sett bara läst de böcker vi varit tvugna att läsa i skolan. Okej nu ljög jag. Förlåt mig. MEN jag har läst en jävla massa baksidor, sammanfattningar och recensioner! Jag läste dock en deckarserie á 300 sidor per bok för ett par år sedan, och den serien älskade jag verkligen! Men när bok nummer 16 kom, kände jag att suget försvann.
Sen dess har jag inte hittat något som fallit mig i smaken. Jag har påbörjat massor av böcker, men ledsnat ganska fort på grund av alla anledningar jag kunnat ljuga ihop just då. Visserligen läste jag ut en hel bok förra året, när jag skrev en hemtenta. Men den boken var så himla dålig på alla plan och nivårer så jag gjorde det till mitt syfte att helt enkelt strimla boken och författaren sönder och samman. Kul hobby det där.
Jag tror mitt problem är att jag inte kan släppa "verkligheten" och helt sugas in i boken längre. Efter ett par sidor börjar jag skruva på mig och hoppas att bokfan ska ta slut någon gång. Jag tänker på allt utom berättelsen i boken, och plötsligt är jag mer intresserad av författaren bakom än om karaktärerna i boken. Jag är kritisk och ifrågasättande och väldigt dömmande (tack KSM för de egenskaperna), och jag kan verkligen inte släppa taget.
Är jag en produkt av det postmoderna informationsamhället? Är 140 tecken på Twitter allt jag förmår att läsa numera? Allt ska gå i ett sådant rasande tempo och tålamod är plötsligt en antik egenskap som slutat existera.
Jag vägrar! Fy tusan så hemskt! Jag vill inte, vill INTE.
Med det sagt ser jag fram emot morgondagen då jag och min uppsatskompis Emma ska träffas på biblioteket och leta litteratur. På sådana ställen kan jag spendera timmar och bara gå omkring. Bläddra lite här, skumläsa lite här. Kika, leta och hitta. Så åt fanders med Twittertrådar, blogginlägg, hashtags och allt det andra. Här ska hittas bra böcker!
Mitt påbörjade projekt, 580 sidor cirka. Tummen upp! Är just nu på sida 17, det har hittills tagit mig en vecka att komma så långt. Men jag kämpar på :)
Kommentarer
Trackback
