Jeanette *

Idag är verkligen en dag då någon bestämt sig för att jävlas lite extra. Ibland händer det att jag blir väldigt sugen på kaffe och idag är en sån dag. Jag kom hem efter en trevlig shoppingrunda, lagade lunch och gled lugnt in i en matkoma; och efter det ville jag ha kaffe. Inga problem kompis, allt finns hemma; det är bara att göra. Jag sätter igång och någonstans mitt i kaffefixandet får jag för mig att vara lite ball, ja men jag smaksätter kaffet! Vilken grej det kan bli! Mint och kaffe borde ju fungera, så jag klipper upp tepåsen med mint-te och häller i kaffefiltret innan jag sedan häller i kaffe. Toppen tänkte jag och klickade igång hela maskineriet. Det luktade spännande och lagom mycket mint, så mungiporna gled sakta uppåt av självbelåtenhet; men jävlar i havet vad snabbt de sedan for nedför! Fy FAAAAN vad illa det kaffet smakade, jag vill knappt erkänna det.

Men jag lärde mig i alla fall att det inte var en lyckad kombo med mint-te i kaffet. Bra Jeanette. Moving on. Kaffesuget kvarstod ju och i full fart brassade jag på en ny kanna kaffe. Kaffet blev snabbt färdigt och jag tog med en kopp ut i soffan och inväntade smått otåligt rätt kaffetemperatur; och TILL SLUT smuttade jag på mitt efterlängtade mintfria kaffe och; aaaah...bläääääää!!! Jag vill nästan börja gråta, kaffet smakade vatten och kaffesump! Kaffefiltret som jag så vackert satt ned hade vikt sig vilket resulterat i varmt bäckvatten. Det här händer bara inte! Nu står kanna tre och puttrar i köket och jag skulle bli så evigt glad och tacksam om det smakade som jag vill att det ska smaka. Men varför hoppas för mycket?