:(
Jag fick inte det jobb jag ville ha i sommar. Min tjänst finns tydligen inte kvar längre. Så jag har blivit nedflyttad. Till en början fick jag åtminstone välja vilken restaurang jag ville jobba på, och då valde jag givetvis den jag ansvarat för. Men sen igår fick jag ett roligt samtal. "Hej, vi vill flytta dig till en annan restaurang. Du får välja mellan att jobba i portioneringen eller i kassan". Fab. Schysst att jag fick välja det i alla fall.
Det känns förjävligt. Jag känner mig otroligt sviken. Sviken för att jag fått mer än ett löfte brutet. Sviken för att jag har blivit behandlad som skit. Och sviken för att vad jag höll så högt visade sig vara en lika stor skithög som de behandlar mig som nu.
Jag skulle ha gjort min 5:e säsong i sommar. Jag har jobbat där sedan jag var 15. Jag har bott i samhället i hela mitt liv. Jag har vuxit upp i den där parken!
Det känns förjävligt. Jag kunde ta att min tjänst inte fanns kvar, men att jag ändå skulle få jobba kvar på den restaurang jag ville. Det kunde jag finna mig i.
Men nu.. HELL NO! Man flyttar inte folk nedåt. Speciellt inte när jag faktiskt har gynnat företaget och gått med vinst precis VARJE vecka! No no no..
Bättre blir det inte heller när jag hör att min personal som jag hade hos mig förra sommaren har fått beskeden att en får stanna och den andra får flytta till en helt annan restaurang (precis mitt emot den gamla). Det svider, det gör ont; det SUGER! Skulle inte förvåna mig om min lillebror inte fick jobb överhuvudtaget. De tycker uppenbarligen att man måste splittra vinnande team och mosa sin personal som fluglortar och fisa dem i ansiktet. Det är inte en arbetsplats jag gläds över att behöva komma tillbaka till.
Jag hade sett fram emot en ny säsong. Men nu börjar jag bara gråta när jag tänker på att jag kanske måste tillbaka dit. Jag vet att jag är långt ifrån ensam om att känna så. Det är många med mig som har blivit ned- och omkringflyttade. Hur bra resultat kommer det att ge? Personalen mår skit och får ångest över att behöva gå till jobbet. Jag skäms. Jag kan uppriktigt säga att jag skäms. Jag skäms över att jag kanske kommer behöva finna mig i att bli behandlad så.
Som ni kanske förstår söker jag febrilt nya jobb. Jag vill framåt, inte bakåt. Och om Kolmården tycker att utveckling, bra service och "upplevelser i världsklass" kommer av att gå bakåt kan de få gräva i sitt eget arsle bäst de vill. För där kommer inte jag att sitta! Ett proffsigt ansikte utåt blir man inte av att kolla ut genom ett rövhål. Lycka till i sommar!
Ni lär ju märka var jag hamnar till sist. Men låt oss hålla tummarna för att jag hittar ett jobb där personalen blir bättre behandlad.
Det känns förjävligt. Jag känner mig otroligt sviken. Sviken för att jag fått mer än ett löfte brutet. Sviken för att jag har blivit behandlad som skit. Och sviken för att vad jag höll så högt visade sig vara en lika stor skithög som de behandlar mig som nu.
Jag skulle ha gjort min 5:e säsong i sommar. Jag har jobbat där sedan jag var 15. Jag har bott i samhället i hela mitt liv. Jag har vuxit upp i den där parken!
Det känns förjävligt. Jag kunde ta att min tjänst inte fanns kvar, men att jag ändå skulle få jobba kvar på den restaurang jag ville. Det kunde jag finna mig i.
Men nu.. HELL NO! Man flyttar inte folk nedåt. Speciellt inte när jag faktiskt har gynnat företaget och gått med vinst precis VARJE vecka! No no no..
Bättre blir det inte heller när jag hör att min personal som jag hade hos mig förra sommaren har fått beskeden att en får stanna och den andra får flytta till en helt annan restaurang (precis mitt emot den gamla). Det svider, det gör ont; det SUGER! Skulle inte förvåna mig om min lillebror inte fick jobb överhuvudtaget. De tycker uppenbarligen att man måste splittra vinnande team och mosa sin personal som fluglortar och fisa dem i ansiktet. Det är inte en arbetsplats jag gläds över att behöva komma tillbaka till.
Jag hade sett fram emot en ny säsong. Men nu börjar jag bara gråta när jag tänker på att jag kanske måste tillbaka dit. Jag vet att jag är långt ifrån ensam om att känna så. Det är många med mig som har blivit ned- och omkringflyttade. Hur bra resultat kommer det att ge? Personalen mår skit och får ångest över att behöva gå till jobbet. Jag skäms. Jag kan uppriktigt säga att jag skäms. Jag skäms över att jag kanske kommer behöva finna mig i att bli behandlad så.
Som ni kanske förstår söker jag febrilt nya jobb. Jag vill framåt, inte bakåt. Och om Kolmården tycker att utveckling, bra service och "upplevelser i världsklass" kommer av att gå bakåt kan de få gräva i sitt eget arsle bäst de vill. För där kommer inte jag att sitta! Ett proffsigt ansikte utåt blir man inte av att kolla ut genom ett rövhål. Lycka till i sommar!
Ni lär ju märka var jag hamnar till sist. Men låt oss hålla tummarna för att jag hittar ett jobb där personalen blir bättre behandlad.
Kommentarer
Trackback
