Jeanette *

På många sätt känns det inte som om jag riktigt vant mig vid studentlivet än, trots att jag har studerat i mer än 2 månader. Det är inte själva grejen att läsa och ta in fakta som är problemet, utan allt runt omkring.
Nu dricker jag kaffe som om det vore juice, jag kommer på att jag glömt ta med mig matlåda lagom till lunchen och jag kommer aldrig vänja mig vid den akademiska kvarten! Är alltid en halvtimme tidig...

Sen finns det en miljard olika aktiviteter man kan/ska delta i för att på en basic nivå ändå förstå vad ens klasskompisar pratar om. Och sen ska vi inte glömma alla kårer, föreningar och andra organisationsmojs som det finns. Tror att jag senast skickade in en intresseanmälan till STUFF som är en av många filosofiska fakulteter här på liu; alltså en studentkår. Allt för att knåpa ihop ett cv som inte bara säger "kolmårdens djurpark".

När jag springer runt på stan ser jag inte mig själv som en student. Antagligen för att jag fortfarande är kvar i samma gamla Norrköping :( Universitetet för mig är något jag pysslar med vid sidan av mitt "ordinarie" liv, en sysselsättning som vissa veckor tar mer tid än andra; men som fortfarande bara kommer i andra eller tredje hand.

På ett sätt är det skönt att allt inte kretsar kring studier, men jag har svårt att ta det seriöst när det är så "slappt" som nu. För när det väl kommer något att göra blir det världens liv och hur mycket gnäll som helst. Höj ribban fort! Säger jag bara, medens jag fortfarande har smärtgränsen ganska högt upp...