Rätt in i sandlådan
Idag har jag varit en toppenflickvän, om jag får säga det själv :P Jag vaknade på bra humör, låg o mornade mig medens Niklas spelade lite; sen gjorde han frukost till mig :D Ibland är han bara för gullig, han ville ge mig frukost på sängen men jag tycker sånt är töntigt så jag åt den i köket istället :) Men att han gjorde den åt mig var helt klart det bästa! Hur kan man inte älska en kille som ger en mat? :P
Efter frukost åkte vi ut i skogen till en stor crossbana där det hölls tävling.. Där ute i sandgropen mötte vi Carnklev och Bergström; som båda är stora crossfantaster. De stod uppe på ett berg och för att komma dit fick vi springa på banan (livsfarligt!!).. Men efter ett par minuter så ville grabbarna stå vid en annan del av banan, som förövrigt var 1.5 mil lång! Så med livet som insats sprang vi kors och tvärs över banan i nästan 3 timmar; kändes som om vi bytte plats hela tiden. Men jag var duktig flickvän och sa inte ett ljud.. Niklas och hans kompisar var som pojkar i en legofabrik; den dammiga, leriga och steniga crossmiljön var deras himmelrike..
Jag försökte samtidigt hålla fantasin om snygga-grabbar-på-monster-crossar vid liv, men det gick inte så bra.. När de tog av sig hjälmen var de antingen 15 eller 45 och såg ut som om de kört rakt in i ett träd med ansiktet före.. Det var snett, platt och knöligt; så det dog för min del :P Men som sagt, Niklas var lycklig och jag tycker att det är kul med motorsport.. Dock bör tilläggas att jag ledsnade efter 2 timmar.. Tyckte att de släpat runt på mig tillräckligt och att jag sett tillräckligt många jordhögar och monstermoppar.. Dessutom var jag hungrig och kissnödig..
De tre glada pojkarna :)
Livsfarligt att springa runt på banan, men man var så illa tvungen; annars gick det inte att gå någonstans..
Brum brum
Niklas får avsluta...
Efter frukost åkte vi ut i skogen till en stor crossbana där det hölls tävling.. Där ute i sandgropen mötte vi Carnklev och Bergström; som båda är stora crossfantaster. De stod uppe på ett berg och för att komma dit fick vi springa på banan (livsfarligt!!).. Men efter ett par minuter så ville grabbarna stå vid en annan del av banan, som förövrigt var 1.5 mil lång! Så med livet som insats sprang vi kors och tvärs över banan i nästan 3 timmar; kändes som om vi bytte plats hela tiden. Men jag var duktig flickvän och sa inte ett ljud.. Niklas och hans kompisar var som pojkar i en legofabrik; den dammiga, leriga och steniga crossmiljön var deras himmelrike..
Jag försökte samtidigt hålla fantasin om snygga-grabbar-på-monster-crossar vid liv, men det gick inte så bra.. När de tog av sig hjälmen var de antingen 15 eller 45 och såg ut som om de kört rakt in i ett träd med ansiktet före.. Det var snett, platt och knöligt; så det dog för min del :P Men som sagt, Niklas var lycklig och jag tycker att det är kul med motorsport.. Dock bör tilläggas att jag ledsnade efter 2 timmar.. Tyckte att de släpat runt på mig tillräckligt och att jag sett tillräckligt många jordhögar och monstermoppar.. Dessutom var jag hungrig och kissnödig..
De tre glada pojkarna :)
Livsfarligt att springa runt på banan, men man var så illa tvungen; annars gick det inte att gå någonstans..
Brum brum
Niklas får avsluta...
Kommentarer
Trackback