Hatkärlek

Idag är det näst sista dagen jag ska jobba på Majkens sylta här uppe i Lindvallen, det är väldigt blandade känslor.. På senaste tiden har jag bara fått jobba i garderoben, något som jag både tycker om och hatar. Somliga dagar vill jag bara gå därifrån och andra dagar händer det något riktigt kul.

Skillnaden med o jobba i garderob och inte i restaurangen är att jag får mer personlig kontakt med gästerna, något som jag älskar.. Det jag inte tycker om är all dötid och att jag verkligen är fast på ett ställe; men när det kommer en gäst och frågar om jag sett några fillifjonkor i farten är det värt allt..haha..

Jag skulle kunna skriva en hel bok med allt jag har fått höra när jag stått i den där garderoben.. Det har varit allt från hemska raggningrepliker till intressanta diskussioner om exempelvis eget företagande.. Kan ju säga såhär, vill ni ha ragg; börja vik pizzakartonger!

Lite roliga exempel:

  •  Det kom fram en man på ca 35 år och frågade om jag verkligen hade koll på alla jackor i garderoben, "ja, sa jag".. Han frågade om jag var helt säker, för han hade nämligen hört att mårran var i farten och snodde jackor från garderober.. Haha.. Sen frågade han om jag sett några fillifjonkor.. Det var ju en typ av raggningstaktik, men den gick inte riktigt hem..
  • Jag står i godan ro och viker pizzakartonger när tre killar kommer fram.. Vi börjar prata lite och det tar inte så lång tid innan jag får hjälp av två av dem att vika kartonger.. Sen börjar den tredje att ta kort på mig (det har hänt ett par gånger och man känner sig som en turistattraktion varje gång).. Sen frågar den ena om jag blir glad av att han hjälper mig med att vika kartongerna, och vad svarar man på det?
         Hur som helst så dröjer det inte länge förens kommentaren; "nu har jag varit så duktig och vikt en massa kartonger, det måste vara värt minst halva ditt nummer" kommer.. HA! Han fick gott vika ett par kartonger till innan jag ville ge ut något nummer.. Men när han väl skulle få mitt nummer så fick jag honom att lova att ta med sig en hel pizzakartong (där jag skulle skriva nummret i) och hålla i den resten av kvällen.. Han lovade att aldrig släppa den och efter mycket tjat skrev jag ett nummer i kartongen och han skuttade iväg som ett glatt barn..
        Senare när jag kom hem frågade Lisa mig om det var jag som gett en kille en pizzakartong.. "Ja, hur så?, frågade jag"... hahaha.. han hade sprungit runt med den inne på Lodgebaren där Lisa jobbar, och när Lisa frågat om hon fick slänga den blev han arg och sa att den var livsviktig! Hahaha.. Jag har aldrig skrattat så mycket, för den lilla stackaren var så full och glad; och jag visste hur besviken han skulle bli när han skulle ringa mig nästa dag, för jag hade gett honom nummret till Majkens pizza takeaway! Usch vad jag är elak.. mohhahaha
  • Det kommer fram ett par småtjejer 7-10 år gamla och kollade på när jag vek kartonger.. De frågade säkert tre gånger om det inte var jobbigt att vika så många pizzakartonger.. Och jag frågade efter att de stått och glott på mig ett bra tag om de ville vika en varsin kartong.. Alla sken upp som små solar och sa glatt i kör "JAA!".. Och så var Jeanettes pizzakartongs-vikar-stug-rörelse i full gång.. De vek, vek och vek hur länge som helst och det enda man hörde var "en till, en till!".. Haha de var så söta.. Sen kommer barkillarna och ser hela spektaklet och skrattar bara.. Men sen inser de att de faktiskt också kunde ha nytta av de flitiga tjejerna.. Så de mutade flickorna med läsk och chilinötter, så de fick sätta sig inne i baren och vika servetter..
        De satt och vek bra länge innan deras föräldrar kom och skulle hämta ut jackorna och bege sig hemåt.. En pappa frågade mig om vi höll på med barnarbete.. "Hahaha, nej sa jag".. Han ställde sedan föjldfrågan om det minsann inte var lite svartjobb, "nej, volontärarbete".. Jag gav honom ett gott skratt och resten av föräldraskaran var mer än nöjda över att vi varit sådana bra barnvakter, och barnen var helt lyriska och överlyckliga över att ha spenderat kvällen med oss.. Vi i personalen var också nöjda, för vi fick en massa vikta kartonger och servetter.. Det finns hopp i den yngre generationen!
  • Jag står och jobbar lite som vanligt i garderoben och så kommer det fram en söt liten tjej och innan jag vet ordet av får jag en stor fet blixt i ansiktet.. Precis när jag fattat att hon tagit en bild av mig så klick, en till och sen en till.. Dom bilderna blev säkert jättesnygga ;)

Ska iväg o jobba nu, så jag får fortsätta med detta lite senare...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0