Well..?
Nu har gipset varit av i 24h, men jag känner mig fortfarande stel och öm; inte så konstigt kanske? Några sekunder efter att gipset tagits av stank det inte bara, utan det kittlade i hela handen; som om den somnat... Den känslan kan fortfarande dyka upp, men det jag lider mest av är mitt lillfinger; som egentligen inte har något som helst med saken att göra.. Tydligen så har jag en mjukdelsskada i mitt lillfinger som gör att det inte bara är snett, utan helt fucked up..
När jag knyter handen syns inte pluttefingret, för att det helt har gömt sig under mitt ringfinger.. Så med andra ord är det ganka vridet, snett och...fel... Det gör inte speciellt ont, men det är irriterande; och tanken av att mitt lillfinger kommer vara ivägen resten av mitt liv stör mig mest.
Överläkaren och ortopeden som kollade på min hand igår blev både förbryllad, fundersam och lyrisk på samma gång.. Han hade aldrig sett något liknande innan.. Klart att han har sett vridna och sneda fingrar, men det är alltid i samband med en fraktur; tillskillnad från mitt finger som inte är skadat överhuvudtaget.. Han kollade på mina röntgenbilder, mitt finger och sen röntgenbilderna igen.. För på bilderna ser mitt finger inte alls konstigt ut; vilket fick läkaren att klia sig lite extra i huvudet..
Han fick till sist kalla in en arbetsterapuet som skulle få ge sitt utlåtande.. Det första han säger när terapueten kommer in är; "snälla säg att du aldrig sett något liknande, för då blir jag glad".. Det hade hon ju givetvis inte och båda blev alldeles till sig, men när extasen lagt sig var de ju tvugna att komma på hur i h*vete de skulle fixa problemet. Lösningen; kardborreband..
Så nu går jag med två band runt lillfinger och ringfinger, bara för att lillfingret ska börja "dra åt rätt håll".. Dock är jag skeptisk, då läkarna bara kom på någonting för att jag skulle kunna gå därifrån.. De försökte övertyga både mig och sig själva att den lösningen skulle funka; men jag är inte alls övertygad..
Lillfingret kryper in under ringfigret, vilket inte är så smidigt..
Bara jag som är skeptisk?
När jag knyter handen syns inte pluttefingret, för att det helt har gömt sig under mitt ringfinger.. Så med andra ord är det ganka vridet, snett och...fel... Det gör inte speciellt ont, men det är irriterande; och tanken av att mitt lillfinger kommer vara ivägen resten av mitt liv stör mig mest.
Överläkaren och ortopeden som kollade på min hand igår blev både förbryllad, fundersam och lyrisk på samma gång.. Han hade aldrig sett något liknande innan.. Klart att han har sett vridna och sneda fingrar, men det är alltid i samband med en fraktur; tillskillnad från mitt finger som inte är skadat överhuvudtaget.. Han kollade på mina röntgenbilder, mitt finger och sen röntgenbilderna igen.. För på bilderna ser mitt finger inte alls konstigt ut; vilket fick läkaren att klia sig lite extra i huvudet..
Han fick till sist kalla in en arbetsterapuet som skulle få ge sitt utlåtande.. Det första han säger när terapueten kommer in är; "snälla säg att du aldrig sett något liknande, för då blir jag glad".. Det hade hon ju givetvis inte och båda blev alldeles till sig, men när extasen lagt sig var de ju tvugna att komma på hur i h*vete de skulle fixa problemet. Lösningen; kardborreband..
Så nu går jag med två band runt lillfinger och ringfinger, bara för att lillfingret ska börja "dra åt rätt håll".. Dock är jag skeptisk, då läkarna bara kom på någonting för att jag skulle kunna gå därifrån.. De försökte övertyga både mig och sig själva att den lösningen skulle funka; men jag är inte alls övertygad..
Lillfingret kryper in under ringfigret, vilket inte är så smidigt..
Bara jag som är skeptisk?
Kommentarer
Trackback
