Jeanette *

Jag åkte ju som bekant in till stan för att lämna in datorn till skolan som jag lånade för ungefär ett år sedan. Pinsamt värre att jag aldrig lämnade tillbaka den när jag läst klart programmeringskursen :P Men men, det var bara att ta tjuren vid hornen och knalla in i den byggnad som jag lämnat för gott; för ett par månader sedan. Hade ingen aning om att jag skulle känna sådan ångest att gå in där igen! Herregud säger jag bara!
    När jag kom in där var lunchen i full gång och det var folk överallt, smått folk.. Det är sällan man känner sig så vuxen som jag gjorde då. Det var inte så svårt att se hur mycket man vuxit och mognat sen man lämnade skolan.. Klädde man sig verkligen så? Lät man så mycket? Pratade man inte om något annat än naturkunskap och filosofi?
    Skolan är en skyddad verkstad som man borde ha uppskattat mer än vad man gjorde, men samtidigt känns livet utanför mer spännande. Jag fick ångest av att tänka tanken att fortfarande gå i skolan på kunskap, det kändes fel. Det är en lättnad att bara fokusera på nuet och blicka lite framåt med jämna mellanrum...


Enough said...